Göteborg

"!!! HÅKAN KOMMER TILL PEACE AND LOVE!!!" skriker min klasskompis i rummet till alla som vill höra. Vi är sjutton år, det är april och vårterminen i första ring och vi ska till samma festival om några månader. Jag retar henne för hennes besatthet med Håkan Hellström och för att hon säger "Håkan" och inte hela namnet. På festivalen sitter jag ner med en annan person hela konserten och spelar kort av princip för att visa hur ointresserad jag är av hans musik. Hela gymnasiet går jag runt och säger "han är Håkan från Hell" och tycker han är den största tönten som sjunger förjävligt och skriver smöriga texter för att tjäna pengar. 

Men i somras såg jag "Känn ingen sorg" på landet. Och när jag skjutsat hem personen jag gick med satt jag i bilen och "Ramlar" kom på radion och jag körde för snabbt på Gotlands landsvägar och sjöng med och kände eufori. På riktigt.

Och nuförtiden får jag sms med citat från Håkan-texter från en tvättäkta Göteborgare: "Vad händer i din del av stan?" fast vi bor på landet. Och jag saknar Göteborg. Fast jag bara varit där en gång när jag var 6 och inte kommer ihåg särskilt mycket. Vill ha sommarnatt.

/Stockholmarhen