Jag har tänkt på det här med parodier litegrann. Det finns ju, som de flesta vet, en låt som heter Blurred Lines, som syftar till att alla tjejer menar "ja" när de säger "nej" till sex. (Alltså tänk om en skulle applicera det konceptet på alla möjliga situationer, det är så jävla konstigt bara).
Förutom att låten är vidrig så är ju musikvideon också det, eftersom den objektifierar tre kvinnor som dansar halvnakna (eller nakna i the grown-up version) bredvid det tre låtmakarna (MÄNNEN) som står i kostym och sjunger om att knulla sönder dem typ. Jaja.
I den här parodin sjunger "Robin" (Bart Baker) om att han själv är en douchebag, vilket i och för sig är sant. Den är nästan perfekt härmning av originalvideon (om en bortser från det spårade slutet), men det är där som den tappar sitt syfte. Därför den här videon presenterar också tre kvinnor som dansar runt i små kläder och är "prydnader", och deras enda syfte är att göra känslan så lik originalvideon som möjligt. Det är lätt att förstå att "Blurred lines" är något helt uppknullat, men inte att det inte är okej att objektifiera kvinnor, oberoende syfte.
Zoe Ellwood, Olivia Lubbock, Adelaide Dunn - Defined Lines
Den här parodin är gjord av tre kvinnor vid ett universitet i Nya Zeeland. Den här låten har ett helt eget budskap, till skillnad från den tidigare parodin. Den förra tar bara upp vad som är fel med originalet, medan den här kommenterar strukturen bakom och vänder på steken. Den här videon objektifierar tre män, istället, och det tycker jag är ett smart knep. Om ni känner er kritiska till det, läs på här. Förutom det finns ju också världens tyngsta raptext med också, som en kan memorera och tagga till. Yeah.
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar