don't let the business suffocate the pleasure

Tänker på det här med jobbmarknaden, och jobb över huvud taget. Var på en arbetsintervju i morse och personen som jag träffade sa att de fått 200 sökande på två dagar. 200 pers på samma jobb. Japp. Men det är ju ganska etablerat redan, att det finns få jobb och det är många som vill ha dem. Hur som helst. Efter intervjun kände jag mig som en kass person och jag tänkte framförallt på att jag inte hade verkat tillräckligt angelägen om att få jobbet. Inte frågat tillräckligt om företaget eller konceptet. Varför denna stress?

1. I de flesta platsannonser jag sökt har det stått något som "du brinner för service och för att möta nya människor" och jag tänker liksom, att brinna för service? Är det något som är vanligt?

2. Där jag kommer ifrån, alltså musikersvängen, så finns det ju såklart många som har som mål att leva på musiken, och jag har varit en av dem. Det finns många livsstils-, mode och entreprenörsbloggare som tjänar pengar på sin kreativitet genom sina bloggar, och jag läser ofta om lyckan av att jobba med det en har intresse för. Att brinna för något och tjäna pengar på det.

Förra året gick jag ju på en musikskola som var väldigt högpresterande, många gick vidare till musikerutbildningar och övade järnet. Det var en liten musikerfabrik ute på landet. Ett tag var det jättekul. Jag övade mycket, fick bekräftelse av min lärare, tyckte det var kul att utvecklas. Och ja, det är det, det är jätteinspirerande att bli bättre på något en tycker om att göra. Men till slut blev det för professionellt. För mycket allvar. Förskjutningen från att musiken och fiolen varit ett intresse och något jag, ja, brunnit (i alla fall litegranna) för till att det blev något jag skulle bli så mekanisk på, var något jag inte pallade. Jag vill inte ha pengar som drivkraft för min kreativitet. Just nu känns det bättre för mig att tjäna pengar på något som jag inte brinner för, för ifall allt skiter sig så har jag i alla fall kvar mina intressen orörda.

Vi lever i ett kapitalistiskt samhälle och ja, därför behöver vi pengar för att kunna göra det vi vill och behöver (som att äta, flytta hemifrån, gå en utbildning). Men: en kan försöka att inte låta pengarna lägga sig i ens liv, ens person och ens drömmar. Pengarna är bara ett medel vi använder nu, men det vore ju fett ifall vi kunde förändra samhället så att de (pengarna) inte styrde världen. Och första steget kanske är att göra så att de inte styr oss.

Ett par tankar på eftermiddagen.

Looptroop (aka vita snubbar som vet hur det är när det är hårt)
 - Business and pleasure

P.S. Jag fick jobbet. D.S.