Jag sitter här i mitt kök och äter upp maten jag lagade härom kvällen. Det har varit en allmänt blödig dag, känner mig känslig och blödig due to att livet är så upp och ner just nu. Verkligen klarar jag mig bra men jag hypar upp saker och får dem att bli stora (framförallt jobb eller inte jobb, det är det enda jag kan fokusera på). Känns som om jag inte bryr mig om något annat eller annan än mig själv. Vilket tyvärr stämmer. Så får jag ångest över det också. Typiskt vanligt dumt ni vet, jag gör ingen skillnad över att gnälla om det men tar inte tag i det ni vet. Jaja, jag jobbar på det.
Tittar på min nya favoritserie, nu när jag sett klart realityserien om könssjukdomar (Unsafe sex and the city, finns på SVT play) tittar jag på min gamla favorit Akuten, om King's Cross akutmottagning i London. Och helt plötsligt så börjar jag snyfta där med. Gråter över läkare som berättar hur de brukade göra med ryggmärgsskadade patienter, över folks föräldrar som gråter när de berättar vad de gjorde när de fick samtalet om att deras barn låg på akuten, gråter över att de som är skadade är rädda, och gråter åt det här:
Därför att jag saknar och längtar efter mina nära och kära. Min familj och mina vänner som jag inte kunnat umgås med så mycket på över ett år nu. Bara så ni vet: jag saknar er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar