Sidor

Arkiv

måndag 6 oktober 2014

att styra någons världsbild

(Här kommer en portion med i-landsproblem, feel free to skip.)
 
Läser psykologi just nu, och på lördag har jag tentamen i allmän psykologi. Har idag suttit och präntat in ord i huvudet, och i morgon ska jag försöka att klara en provtenta utan att använda boken. Det går säkert fint. 

Vi har läst om emotioner och jag har tänkt på hur lätt det är att styra någon annans humör eller känslor. Att lägga på sin världsbild på någon annan, att liksom (oreflekterat) styra hur en person ska tänka och känna inför något. Det är sällan som folk gör det medvetet, men det händer ganska ofta att folk liksom betingar mitt sätt att känna och tänka inför en grej innan jag ens har upplevt den själv. Det gör att jag måste förhålla mig till deras ord och deras bild. Till exempel: om jag ska börja på en utbildning och jag berättar det för någon och den säger "åh, jag har en kompis som gått den, hen sa att den sög, hen var jätteuttråkad....". Eller så kan personen säga något som "Det har man ju hört är förjävligt, det är ju det värsta" om jag oroar mig för något, typ att jag hade en sjukdom. Jag vet det redan, det är därför jag oroar mig.

Jag var med om det igen häromkvällen och jag kände bara LÄGG AV! Jag tycker verkligen att det är så obetänksamt att göra så, liksom kontrollera dina impulser snälla. Jag tänker att folk inte tänker efter före, för ofta säger de något som "men det är säkert ingen fara" efteråt. De liksom lägger över den negativa bilden de har själva, utan att tänka på att jag vill skapa min egen bild av den. Och jag förstår om en liksom vill "varna" för vad en tror är riktigt dåliga val, men oftast när det här händer så är det mest bara små halvljumma argument för varför något inte skulle vara bra.

Jag tror inte jag stör mig lika mycket på när folk "betingar" mig positivt, alltså säger "woow, det är en jättebra utbildning har jag hört, grattis, vad kul!" istället. Det är svårare att märka. Kanske för att jag redan gjort valet, och då vill gå in med en sån positiv inställning som möjligt. 

Och jag funderar nu över hur jag själv gör, hur mycket jag betingar folk. Jag hoppas att det inte är mycket, jag hoppas att jag lever som jag lär. (Annars kan det bli en kognitiv dissonans i mig, jajamen).

Tänker på den här låten, den passar in på mig just nu:


Tim Minchin - Not perfect

"It's my body, and it's fine. It's where I spend the vast majority of my time. It's not perfect, but it's mine".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar