det är okej om det blir något seriöst

I det här inlägget skrev jag ju "tanken om romantik och äktenskap präglar fortfarande bilden och förväntningarna på sexualitet." Jag tänkte formulera det här lite klarare, så att folk förstår hur jag tänker. 

I diverse kärleks- och relationsspalter i tidningar liksom på stora bloggar kan ibland den här sortens fråga dyka upp: "min kompis var tillsammans med någon och nu är den personen intresserad av mig. Min kompis har en ny partner, men är det okej om jag börjar träffa hens gamla partner?" och så brukar den här relationsexperten/bloggaren svara något i stil med "ja, om du tror att det kan bli något seriöst, det är inte värt att förlora en vänskap över något som bara är ett tidsfördriv" ungefär. Inställningen att kompisen fortfarande har rätt att bestämma över sin expartners nuvarande sexliv är ganska central. Dock ser jag pratet om seriositet som ett tillägg till den här välkända "kompisregeln": 

Tillägget är "det kan vara okej om det är något seriöst mellan er". Alltså, det verkar såra mer ifall en kompis ligger med ens ex bara för att den har lust att ligga än om de två blev seriöst involverade.

Tanken att vi äger personer, även efter att vi har avslutat eventuella exklusiva relationer med dem, är en effekt av tvåsamhetsnormen och i förlängningen äktenskapet. Det grundar sig i att vi ska vara varandras allt: varandras stöd, älskare, bästa vän, sambo och så vidare. Och att den här personen innebär något annat för någon annan, kanske för en bekant eller nära vän, är det som är svårast att tackla tror jag. Efter relationens avslut så ser man fortfarande personen som en del av den där tvåsamheten, medan den kanske bara är en kul kväll för någon annan.