Idag får jag träffa den här lilla gulliga grisen igen. Såhär skrev jag om henne för ett år sedan:
"Ellen. Fina Ellen som kan alla lära-känna-varandra-lekar och som har
badat med mig sen första dagen. Som pratar fin halländska och som gör
grisljud i mitt öra när vi kramas och som öppnade upp sig på en gång och
lät mig kasta mig över henne och kramas redan första dagen. Som aldrig
kan berätta en historia utan att dö av skratt själv först och som
argumenterar utan att bli rädd."
Jag slängde mig på henne första dagen, en månad senare sjöng jag I knew I loved you för henne på hennes födelsedag och på den vägen var det. Det var kärlek vid första ögonkastet. Ett år i sträck umgicks vi, med springturer och nattbad, matlagning i ett äckligt kök, i övningsrum och i bastun. Sen blev vi sambos och kollegor i Tromsö och skötte restaurangen tillsammans, jobbade 11 timmar om dagen och spenderade vår enda lediga dag, söndagar, med att försöka hitta i stan.
Hon är kopplad till två platser för mig, och det är inga platser jag är på längre. Hon känns som en dröm, som något som bara hände över en dag. Nu har vi inte setts på tre månader. Jag och Maja längtar <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar