Electra

Det är kväll den 21 maj 2012. Jag går runt nere vid kajen i Årstaviken och lyssnar på melankolisk musik. Jag är nybliven artonåring och har precis lämnat datorn och uppsatsskrivandet för att nervositeten tog överhanden. Jag lyssnar på Live high med Jason Mraz och precis i låten ringer du. Jag tar av hörlurarna, tar stöd mot en pelare och svarar:
"Hallå?"

"Jag kom in, jag kom in!" flåsar du.

Jag försöker låta glad, jag är glad, jag är ledsen, jag frågar hur du fått reda på allt, hur det gått och du svarar tankspritt men sen måste du ringa vidare och förmedla nyheten. När vi lägger på står jag vid Thai-båten nere vid Tullgårdsskolan. Jag sätter på mig hörlurarna och den första låten som spelas är Got left med Hoffmaestro. Jag skrattar mitt i alltihop för hur löjligt klyschigt allting blir när Jens Malmlöf sjunger "I got left again, that woman was my sweetest friend".

När jag kommer hem möter jag mina föräldrars undrande ögonpar i hallen och jag svarar på den oställda frågan:
"Hon kom in". Och så skrattar jag med tårarna strömmande. Och jag fortsätter upprepa "hon kom in, hon kom in" när jag sitter vid matbordet och trycker i mig kall pasta och kakor för att stilla ångesten som bubblar upp inom mig, trots att jag är överlycklig för din skull.

23.41 kommer ditt tåg till T-centralen och jag har på mig springbyxor. Jag vill visa dem för dig för jag fick dem på min födelsedag där du inte kunde vara med. Du kommer springande med väskan flängandes bakom dit och vi möts under spottkoppen och jag vill bara krama dig och välta dig och skratta och gråta för att vi äntligen ses efter åtta dagar isär.

Ett år och en dag senare, den 22 maj 2013, dagen innan din födelsedag, kollar jag mejlen med jämna mellanrum. Jag väntar på svar från skolan jag vill gå på. Och när jag äntligen fått svar ringer jag dig. Du säger upplyftande och fina saker och jag dansar i vardagsrummet. Anledningen till att jag fick ångest förra året var att jag inte visste om vi skulle palla vara ifrån varandra. Det var ovetskapen som gav ångesten. Och även om jag nu lägger ett ännu större avstånd mellan oss, så vet jag vad som väntar.

Vi fixar't. Puss'n