bra sex löser inte alla problem

Jag har läst ännu en Harlequinbok. Den heter Yours to seduce och handlar om två brandmän som börjar ha sex med varandra, det blir drama fram och tillbaka och allt det där vanliga. När jag läste den funderade jag framförallt över äganderätt och över hur vissa egenskaper verkar kunna sanktionera vissa osofta beteenden.

 Alltså haha. Dessa omslag.

I boken beskrivs hur snubben, Sean, ägnar stod möda och tid på att tillfredsställa huvudkaraktären Lana. Han säger till exempel: "det här är bara för dig" följt av att han bara tillfredsställer henne (dock slutar alltid sexet i penetration). I en annan del av boken står det: "han drabbades av en uråldrig lust att äga henne.". Och en tredje mening är: "Hon var hans på alla sätt som räknades. Han fick henne att ge sig frivilligt".

Jag tycker det är tydligt hur författaren liksom sanktionerar Seans uppförande genom hur han sexuellt tillfredsställer Lana. Hon, som tidigare visat irritation över hans kontrollerande beteende, hänger sig senare åt honom, eftersom han är så bra i sängen. Det verkar som att det största beviset för hur mycket en person bryr sig om dig är genom att se till att du kommer. Om personen är jättekontrollerande eller ignorerar andra behov som du har så är det något man bara får ta. Det viktigaste är att man funkar på det sexuella planet, det andra kan man jobba på i efterhand.

Men det verkar aldrig vara åt andra hållet. Om en person inte verkar anstränga sig för att du ska njuta av sexet ni har tillsammans spelar det ingen roll ifall den personen möter dig på andra plan. Om du är i ett förhållande där du blir bekräftad och omhändertagen, där du känner dig trygg och mår bra, så är det ändå inte värt om det inte funkar sexuellt. Så verkar det i alla fall vara för Lily Allen:

 
Lily Allen - Not fair

Nu tycker jag att den här partnern som hon sjunger om också verkar vara väldigt obehaglig ("he calls me 15 times a day") men hon sjunger själv att hon är väldigt trygg i relationen och gillar honom. Men sexet är inte bra.

Och givetvis så tycker jag att det är viktigt att se till att ens sexpartner har det skönt och att man inte bara ska tänka på sitt eget njutande. Men varför kan man inte se det som något att jobba på, som man verkar göra med partnerns eventuella andra jobbiga beteenden? Det känns som att det går lättare att lösa ett dåligt sexliv om man har bra kommunikation och fungerar tillsammans, än att lösa en dålig kommunikation om det enda man har gemensamt är bra sex tillsammans. Bra sex löser liksom inte alla problem.