Problemet är att det är väldigt godtyckligt att välja ut en random representant från en förtryckande grupp och straffa den för gruppens beteende. Det var i alla fall vad jag gjorde. Det som drev mig var väl någon slags hämndlystnad för alla brudar som någonsin blivit playade av en snubbe, och mitt bekräftelsebehov. Det kulminerade på nyår. Jag sände ut signaler till en person. Jag var så tydligt medveten om hur jag rörde mig, vad jag sa, allt för att det skulle verka som om jag hade makt eller kontroll. Jag kysste den personen vid 12-slaget och drog sen därifrån. Varför? Jag hade ingen speciell lust att kyssa just honom, men jag gillade tanken att jag kunde göra det. Men jag hade själv inte velat bli behandlad så som jag behandlade den personen. Jag hade inte velat bli använd bara för att tillfredsställa den personens bekräftelsebehov.
Efterhand insåg jag att det här är huvudgrejen med patriarkatet: att det som ses som typiskt manligt beteende är normen, något att sträva mot, ett beteende att ta efter. Att inte ta hänsyn till andras känslor och bara använda dem för sin egen vinning och sina egna mål. Det är en ganska osympatisk bild som målas upp. Jag skulle inte vilja att fler betedde sig så.
Slutsatsen är inte att jag var sexist då. Det handlade inte om ett strukturellt förtryck mot snubbar som jag förkroppsligade den nyårsnatten, utan jag betedde mig oskönt. I varje sammanhang man är i måste man fundera över det här. Vad man tillskrivs för roll av samhället och hur det påverkar ens beteende och hur folk uppfattar en. Men också att man kan vara en skithög och såra folk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar