Varning för spoiler på L-word (serien kom ut för typ 10 år sen men ändå).
På
tal om förförelseteorin så vill jag prata lite om L-word, som jag och
mina roomies har börjat titta på. Serien utspelar sig på 00-talet och
kretsar kring ett kompisgäng, där de flesta definierar sig som lesbiska.
Några är tillsammans, någon ligger runt, någon är hemmafru och någon är
tennisproffs.
I de första avsnitten av L-Word är förförelseteorin väldigt tydlig, vilket känns klassiskt när (homo-)sexualitet ska visas i massmedia. Personen på bilden längst ut till vänster, Jenny, är tillsammans med snubben som håller om (håller i) henne. De flyttar till Los Angeles och hon lär känna det här gänget. Hon i vit tröja i mitten längst bak heter Marina. Marinas karaktär är enormt sexualiserad. Hon pratar med låg, släpig och sensuell röst. Hon framställs som ett rovdjur medan Jenny framställs som en skygg liten kanin med flackande blick.
Under en fest i första avsnittet hånglar Marina upp Jenny. Marina går in på en toalett där Jenny är,
trycker upp henne mot väggen och kysser henne. Jenny gör först lite lätt
motstånd men finner sig sen i situationen och går in för hånglet.
Det
är ett så himla stort fokus på åtrå. I L-Word stönar alla par HÖGT
när de hånglar med varandra, som om åtrån är för stor för att hantera.
Som om sexualitet vore så himla statiskt, så fort man blivit förförd av
en kvinna tänder man på alla kvinnor. Sexualitet och kön ska alltid vara
något som är definitivt ("du kan väl välja vem du är mest tänd på?").
Därifrån kommer väldigt missledande frågor som "har hon bytt
sexualitet?"
Jenny framställs som om hon inte har
någon egen vilja alls. Hon blir som ett barn i
jämförelse med Marina. När hon blir förvirrad över de "nya" känslorna gör hon massa saker som verkar oresonliga och
orimliga. Marina framställs som lugn och sansad. I kombination med
att Marina tar de första sexuella initiativen blir summan att Jenny
inte vet vad hon vill.
Jag
upplever är det här är definitionen av att förföra någon. Att man tror
sig veta vad personen behöver eller vill ha, och ser till att personen
inser det. I L-word är det lesbiska kvinnor som hånglar upp
heterosexuella kvinnor utan att fråga om lov. I romantiska komedier är
det den gulliga killen som inte slutar bjuda ut tjejen. I folkmun kallas
det att flirta och att uppvakta någon. I själva verket handlar det, än
en gång, om en romantisering av våldtäktskulturen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar