Om föräldrars sexualitet och vänner på besök

Föräldrar. Samhället tycker är de helst ska vara två stycken, heterosexuella cis-personer som är gifta/sambo, monogama och så vidare. Det anses vara stabilt, och att vara stabil är att vara en bra förälder. Reglerna kring adoption och IVF-behandlingar visar att samhället på samma sätt inte tänker stötta aspirerande föräldrar som inte passar in i de här normerna. Samkönade par har tillgång till färre IVF-behandlingar än olikkönade par, personer som vill bli gravida men inte har en partner tillåts inte att insemineras i Sverige, samkönade par får inte adoptera från vissa länder, och man kan inte ha fler än två vårdnadshavare.

De här reglerna beror på att vi fortfarande ser det gamla sättet att skaffa barn på (att knulla fram dem) som ett ideal. Om man inte kan knulla fram dem så ska man åtminstone leva på ett sätt som är stabilt, och leva som om man hade knullat fram sina barn.

Idag har vi mycket fler möjligheter att skaffa barn. De möjligheterna är i första hand till för de par som fysiskt sett har all utrustning för att skaffa barn på egen hand men som inte kan på grund av funktionsnedsättning, klimakteriet eller kanske dåliga spermier. Lagen stöttar dem som passar in i normen av hur föräldrar ska vara. De som bestämmer de här lagarna kring barnalstring och föräldrablivande verkar tro att sexualitet påverkar folks föräldraskap, vilket känns förlegat.

Googlade "parents" och hittade den här: vita, heterosexuella föräldrar.

Jag kom att tänka på det här med föräldraskap och sex när jag såg L-word (surprise!). I det här avsnittet har två personer, Tina och Helena, sex. De dejtar men är inte officiellt tillsammans. En stund in i scenen rusar Helenas två barn in och ropar "mamma!" och slänger sig upp i sängen. Helena skrattar, kysser Tina på halsen och reagerar inte på det. Tina däremot blir förskräckt, väser till Helena att "det här är inte okej, de borde inte se sin mamma i säng med någon de knappt känner".

Enligt förförelseteorin som jag skrivit om förut ska man inte prata med sina barn om sex alls. Man ska inte plantera "syndiga" tankar i deras huvuden och då skyddas de från sex och annat farligt. Men reagerar Tina på att barnen får syndiga tankar planterade? Eller är det som hon säger, att barnen inte ska se sin mamma i säng med någon som hon inte är i en relation med (läs: en exklusiv relation med).

Barn, precis som äldre människor, ska inte behöva ta del av andras (sina föräldrars) sexualitet på ett sätt som de inte vill. De ska till exempel inte behöva höra sina föräldrar ha sex, inte behöva se det, föräldrarna ska inte berätta vad de gör när de har sex. Som förälder bör man respektera barnens gränser.

Men Tina reagerar inte på att barnen får ta del av sin mammas sexualitet. Det hon säger är "de borde inte se sin mamma i säng med någon de knappt känner". Men faktum är att Helenas barn känner Tina bra. Hon har varit på besök flera gånger och barnen gillar henne. Ändå säger hon att barnen inte känner henne tillräckligt. 

Helena, barnens mamma, är inte heterosexuell. Men hon har levt i ett förhållande som uppfyllt andra krav på att vara stabilt: tvåsamhet, samboskap, giftermål och så vidare. Hon och hennes exfru har tillsammans haft en sexualitet som erkänns som tillräcklig för att kunna bli bra föräldrar. 

Tina förkroppsligar samhällets idé om att det är skadligt för barn att se en sexualitet som inte är kopplat till barnalstring, giftermål eller tvåsamhet. En heterosexuell/monogam sexualitet är det som samhället lärt oss är naturligt. Mamman har sex för att hon vill ha det, mamman har samkönat sex, och det verkar i det här fallet vara skadligt för barnen att se.

Skulle det ha varit så mycket bättre om barnen såg sin mamma i säng med sin andra mamma, istället för Tina? Jag tänker att det kan vara bra för barn att se att sex inte behöver vara något du har med en enda person. Jag tror snarare att det lär dem att leva mer öppet. Om föräldern har en vän som barnen gillar och som gillar barnen, är det så farligt att den vännen ibland sover över?